Det är mänskligt att påverkas av kriser, även om de inte drabbar oss direkt. När vi ser nyheter om krig, när våra vänner förlorar någon, när räntor stiger och klimatrapporter målar upp dystra framtidsbilder, då reagerar våra hjärnor. Inte bara intellektuellt, utan också fysiologiskt. Och det är precis som det ska vara. Men hur ska vi hålla hakan uppe, när vi känner att mycket omkring oss går åt fel håll?
Stressystemet i kroppen reagerar inte bara på det som händer just här, utan också på det vi föreställer oss kan hända. Det kallas för anticipatorisk stress; en slags framtidsinriktad oro som aktiverar samma system som om hotet vore verkligt. Vi får högre puls, svårare att fokusera, sämre sömn och en inre känsla av rastlöshet eller uppgivenhet. Hjärnans alarmsystem – amygdalan – går igång, och det långsiktiga tänkandet i pannloben trycks undan.
Det här är en naturlig, evolutionärt nedärvd respons. Men i vår moderna värld, där vi ständigt matas med nyheter från hela planeten, saknar vi ofta verktyg för att reglera den. Det kan kännas som att vara på helspänn hela tiden, utan att kunna göra något.
Vi behöver mening, relationer, och något att glädjas åt
När livet känns hotfullt eller osäkert letar hjärnan efter ankare: saker som känns trygga, påverkbara eller meningsfulla. Här spelar oxytocin, kroppens ”anknytningshormon”, en viktig roll. Det frisätts när vi har nära kontakt med andra, när vi känner tillhörighet och när vi gör något snällt, även i det lilla.
Forskning från bland annat Stanford University visar att handlingar av medmänsklighet, att hjälpa andra, lyssna, skicka ett meddelande, ge bort något, inte bara stärker sociala band, utan också lindrar vår egen oro. Vi får en känsla av att göra något, och det minskar upplevelsen av maktlöshet. Samtidigt vet vi från positiv psykologi att även små, goda upplevelser, som en god kopp kaffe, ett skratt, ett vackert träd, musik eller ett vänligt möte, kan fungera som mikropauser för nervsystemet. Det handlar inte om att förneka det svåra. Det handlar om att skapa balans – att låta det som är ljust få existera parallellt med det mörka.
Tacksamhet är inte naivt, det är neurologiskt effektivt
Flera studier har visat att aktiv tacksamhet, att medvetet uppmärksamma det som är gott, mitt i det svåra, faktiskt påverkar hjärnan. Bland annat ökar aktiviteten i prefrontala cortex, där vi fattar beslut, reglerar känslor och planerar framåt. Det minskar också aktiviteten i hjärnans alarmsystem.
I en studie från University of California, där deltagare fick skriva ner tre saker de var tacksamma för varje dag under tre veckor, såg man förbättrad sömn, minskad ångest och större känsla av livsmening, trots att yttre omständigheter inte förändrades.
Det handlar inte om att blunda för lidande, utan om att orka bära det utan att tappa bort sig själv. Tacksamhet är inte en känsla vi måste ha – det är något vi kan öva på, som ett sätt att bygga inre motståndskraft.
Hur vi håller huvudet över ytan i vardagen
Att leva i en krisande värld innebär att vi ibland behöver tänka som livräddare: hur tar vi oss till ytan, andas, håller oss flytande – utan att försöka lösa allt på en gång?
Det handlar ofta om att skala ner. Att ställa frågan: Vad kan jag göra här och nu, för att må något bättre? Ibland är det att ta en promenad. Ibland att ringa en vän. Ibland att skratta åt något litet, trots allt. Och ibland är det att gråta färdigt.
En annan viktig aspekt är gränssättning mot informationsöverflöd. Att följa nyheter är en demokratisk skyldighet, men att ständigt mata sig själv med katastrofrubriker är en belastning för hjärnan. Att ta kontroll över när, var och hur vi tar in information kan minska den långvariga stresspåverkan.
Att inte förlora hoppet, utan att blunda för verkligheten
Det finns en idé om att man måste välja mellan att vara hoppfull eller realistisk. Men de behöver inte stå i motsats. Psykologen Charles Snyder myntade begreppet ”aktivt hopp” – ett slags hopp som inte bygger på att vi vet hur det ska gå, utan på att vi väljer att agera som om det vi gör spelar roll. Att fortsätta plantera träd, att skratta med sina barn, att gå på den där konserten eller laga den där soppan till grannen – det är inte eskapism. Det är motstånd. Det är livsbejakelse i handling.
Att hitta glädje i en krisig värld är inte ett uttryck för förnekelse, det är ett sätt att överleva med hjärtat i behåll. Vi är inte byggda för att ta in hela världens smärta hela tiden. Men vi är byggda för att känna, relatera och göra skillnad – i det lilla, i det nära. En kopp te kan vara en protest mot hopplöshet. En promenad kan vara en bön om framtid. Ett skratt kan vara ett skyddsnät. Det räcker inte för att rädda världen. Men det kan räcka för att rädda dagen. Och ibland är det allt som behövs.
Fokus: Barns rättigheter, utbildning, trygghet och krishjälp.
Hur du kan hjälpa: Ge månadsgåva, engagera dig lokalt, bli fadder, delta i kampanjer.
Webb: raddabarnen.se
Fokus: Akut sjukvård i krisområden världen över.
Hur du kan hjälpa: Ge gåvor, starta egna insamlingar, bidra med pro bono-kompetens.
Webb: lakareutangranser.se
Fokus: Skydd för flyktingar, akutstöd vid krig och katastrofer.
Hur du kan hjälpa: Bli månadsgivare, samla in pengar, jobba med påverkansarbete.
Webb: sverigeforunhcr.se
Fokus: Katastrofhjälp, krisstöd, äldreomsorg, migration, internationella insatser.
Hur du kan hjälpa: Volontärarbete i Sverige, second hand-butik, ge gåvor.
Webb: rodakorset.se
Fokus: Föräldralösa barn och utsatta familjer, långsiktigt stöd.
Hur du kan hjälpa: Bli barnfadder, engagera dig i lokalgrupper, delta i kampanjer.
Webb: sos-barnbyar.se
Fokus: Utsatthet, hemlöshet, barnfamiljer i kris, psykisk ohälsa.
Hur du kan hjälpa: Volontärarbete, skänka kläder eller mat, ge pengar, driva insamlingar.
Webb: stadsmissionen.se
Fokus: Psykisk hälsa, suicidprevention, samtalsstöd.
Hur du kan hjälpa: Bli volontär i stödlinje, ge gåvor, sprida kunskap.
Webb: mind.se
Fokus: Stöd till asylsökande och nyanlända.
Hur du kan hjälpa: Praktiskt stöd, språkstöd, integrationsfrämjande aktiviteter.
Webb: refugeeswelcomese.org
Fokus: Förebygga självmord genom opinion, kunskap och utbildning.
Hur du kan hjälpa: Volontärinsatser, insamlingar, informationsspridning.
Webb: suicidezero.se
Lika Olika är ett socialt utbildningsföretag som skapades 2015 för att inspirera, utbilda och träna upp människor i sociala färdigheter. Individer och grupper som är starka i sociala förmågor är mer empatiska, inkluderande och friska. Dessutom når socialt tränade individer och grupper lättare framgång, enskilt och tillsammans.