De senaste åren har det kommit många rapporter om att unga mår allt sämre. Det handlar om vad som sägs, och vad som inte sägs. Att vara inne eller ute. Stenhårda tjallarkulturer, grupperingar och hierarkier nästan på liv och död. Depression, ångest, självskadebeteenden och orimligt höga prestationskrav på våra barn har en direkt koppling till hemmet. Att våra söner och döttrar mår skit har att göra med vad vi vuxna pratar om hemma vid köksbordet, eller vad vi väljer att inte prata om.

Varför mår unga dåligt och vad kan vi göra för att främja deras hälsa?
Frågorna ställs i Minds rapport ”Unga mår allt sämre – eller?” En viktig
kunskapsöversikt på alla sätt. Författarnas frågor har naturligtvis flera svar, men jag skulle vilja lyfta fram ett av de viktigaste – gå tillbaka till ditt eget köksbord. Dina och mina barns hälsa börjar hemma vid ditt, mitt och allas köksbord. Låter det konstigt? Det är det inte.

Låt oss börja med kärnan av människan. Vad har du kvar om du tar bort alla lager?
Om du tar bort kön, ålder, religion, social tillhörighet, bakgrund, sexuell läggning, levnadsstandard, lönenivå, utseende, klädstil, längd, kroppsvikt, politisk ståndpunkt, släktingar, drömmar och så vidare. Bit för bit. Det du får kvar, enligt den sociala neuroforskaren John. T. Cacioppo, är flockdjuret. Efter min världsunika studie Stulen identitet (Lades fram på Organisation Mondiale Pour l’Èducation Prescolaires världskongress, 2015.), där jag har bott med ett slumpmässigt urval av 700 svenska familjer och följt barn och vuxna under tio år och studerat deras innanförskap eller utanförskap i den lokala flocken (läs gruppen) i förskolan, på skolan, på arbetet samt i lokalsamhället, stöttar jag Cacioppo helhjärtat.

I Mellanrummet: Nordisk tidskrift för barn-och ungdomspsykoterapi (nr 31-2014) skrev jag att människan är ett flockdjur och att vi i och med detta inte klarar oss särskilt bra ensamma utan behöver vår grupp av individer som ger kontinuerlig bekräftelse, omsorg och trygghet.

Nästa fråga blir därmed, vad svarar flockdjur instinktivt på? Studerar vi
människor i massor ser vi den röda tråden tydligt. Svaret är rädsla, skräcken att
hamna utanför sin flock. Det finns ingen som vill vara ensam. Inte förskolebarn, inte grundskolebarn, inte gymnasiebarn och inte heller vuxna. Ingen. Människor blir helt eller delvis påverkade av att uppleva socialt utanförskap. Det är något som redan förskolebarn visar när dessa intervjuas. ”Jag vill inte vara ensam. Jag vill vara med och leka.” Den instinktiva önskan och det grundläggande behovet följer med oss tills vi dör.

Sedan mars 2015 har jag via Lika Olika-metoden träffat och utbildat drygt 32 000 barn, ungdomar och vuxna på knappt 60 orter i Sverige och på Åland. Många har berättat sin livshistoria. Ofta har det handlat om vad utanförskap har gjort med livet de lever och hur handlingar, ord och blickar från andra för alltid har satt spår. Med det i ryggen, låt oss ta oss tillbaka till köksbordet hemma hos dig och mig. Där nu barnen och ungdomarna sitter och mår så dåligt.

Hur har det blivit så?
Min vardag går ut på att bli hembjuden till köksborden. Till Armani Privé-kostymer, Monki-jeans, övervikt, undervikt, funktionsvariationer, diagnoser, Ellos-gardiner, sjukdomar, ursprung, sexualiteter, pendletonkuddar, dialekter, religioner och allt däremellan. Det sägs väldigt mycket där i köken runt om i Sverige, tro mig. Vårdnadshavare använder ord som hora, blatte, kräk, idiot, freak, gris, ollon, slyna utan att blicka. Hemma hos någon berättar man tydligt att arbetarklassen, de är gamar allihopa. Hos nästa är överviktiga efterblivna. Hos den tredje är alla samhällsproblem invandrarnas fel. Hos den fjärde får man inte någonsin misslyckas utan måste alltid ge lite till, för man vill väl bli något här i livet?

Vi leder våra barn hemma vid köksbordet. Det är där vi fyller dem med innehållet de tar med sig till skolbänken. Som de säger i korridoren. Som de visar på idrotten, vid Pokémonstoppet, på snapchat, kalaset, WhatsApp och Youtube.

Varför mår unga så dåligt?
En av de starkaste anledningarna jag ser i mitt arbete med barn och ungdomar,
kuratorer, skolsköterskor, lärare, rektorer, läkare och vårdnadshavare är för att vi lär dem att hata. Varifrån kommer alla starkt rotade fördomar, slentrianmässiga jargonger och hårda attityder? Från oss vuxna. Jag hör tvåbarnsmamman med tonåringar ringa in till en av Sveriges största radiokanaler och stolt berätta i bästa sändningstid att hon mött en ”jävel” på parkeringsplatsen och skrikit att ”Jag hoppas du får herpes”. Får berättat av en elev i en grundskoleklass att ”Min pappa tycker att vi kan bränna ner skolan, för den är så dålig”. För att inte tala om allt hånfullt som uttrycks om utseende, stil och smak i tv-soffan till familjeprogram som Melodifestivalen. Samtidigt förstår ingen varför det är vardag att skrika könsord och fruktansvärt elaka kränkningar i svenska skolor. När jag och Lika Olika arbetar med gymnasieskolor sitter dessa ungdomar med fullt utvecklade magkatarrer, ångest och social fobi för de är så rädda för att inte få vara med sin flock. Det glada ansiktet är på, de ser stencoola ut, inuti går de sönder lite till.

Det börjar med oss vuxna. Vi visar med våra ord hur enkelt det är att avfärda
någon, hota en annan och totalt idiotförklara en tredje. Barnen får inte vara sig själva, de får inte ens chansen att försöka ta reda på vilka de är. Det finns en gräns hur mycket negativitet en individ klarar av. Det bör finnas en gräns för hur mycket fördomar, intolerans och avsky ett barn ska behöva axla.

Vad kan vi göra för att få våra barn och ungdomar att må bättre?
Att bli medvetna om vår makt kring deras mentala hälsa från tidig ålder. Att inse att intolerans gentemot olikheter i samhället även handlar om dem du älskar mest, varje dag.

I en mix av biologisk och samhällsvetenskaplig grund visar John. T. Cacioppos
studier att såväl individer som ett samhälle har allt att vinna, och allt att förlora, på hur bra eller dåligt vi klarar av våra grundläggande behov av sociala band. Jag vill likna hälsa vid ett flytande tillstånd som genereras kontinuerligt över en människas livstid. Det är en färskvara som produceras utifrån människans innanförskap eller utanförskap i flocken vi har omkring oss. Din flocks tolerans, acceptans och välvillighet startar alltså hemma vid ditt köksbord.
Du har makten, använd den rätt.

Mary Juusela
Grundare av Lika Olika