Stärk ditt civilkurage

Civilkurage är när människor aktivt ingriper för att skydda ett offer, grupp eller individ, i en konkret orättvis situation, trots risken att själva bli offer. För att agera med civilkurage krävs kunskap, mod, moraliskt kompass och fysisk och social handlingsförmåga. Kompetenser som alla går att öva upp. Människor med civilkurage är sådana som har förbättrat världen genom historien. Sådana som vi alla kan bli, i det lilla och i det stora.Vem som helst kan visa civilkurage; det betyder att man höjer rösten mot saker som man tycker är fel enligt sina värderingar. Det kan ofta vara lättare för den som inte är utsatt för diskriminering eller trakasserier att höja rösten. Till exempel män som arbetar för att få slut på sexism, ojämlikhet och kvinnomisshandel, heterosexuella människor som motsätter sig homofobi, vita människor som arbetar för att utrota rasism eller personer utan funktionsnedsättning som arbetar mot funkofobi. 

Att visa civilkurage behöver inte betyda att man helt förstår hur det är att vara utsatt för diskriminering, rasism eller trakasserier. Det betyder att ta kampen som om det vore ens egen.

Så här kan du stärka ditt civilkurage

Läs på

Skaffa dig kunskap om hur diskriminering och trakasserier kan se ut, varför samhället ser ut som det gör och vad som behövs för att förändra det. Förvänta dig däremot inte att det är en person ur den drabbade gruppen som ska utbilda dig, det behöver du göra själv. Det är inget fel på att ställa frågor. Men om du ständigt ställer frågor som du enkelt kan få svar på genom en snabb sökning på internet, är det tydligt att du inte tar dig tid att lära dig mer om vad du kämpar för. Att du läser det här dokumentet är en mycket bra start!

Lyssna 

Du behöver inte till fullo förstå hur det är att utsättas för olika former av diskriminering och trakasserier, men du kan lära dig mycket genom att lyssna på de som själva drabbas. Lyssna på berättelserna utan att ifrågasätta känslan eller trovärdigheten i dem. Du är inte där för att döma eller utvärdera den drabbades erfarenheter – utan för att lära dig. Ta vara på det och se det som något positivt!

Lyft frågorna med andra i din ställning

När du har läst på och lyssnat är det dags att lyfta frågorna med fler. Prata med personer som litar på dig. Prata med människor i de sammanhang du har inflytande i. Berätta om din kunskap för dina vänner och kollegor. Många människor pratar aldrig om hur det är att vara normen i samhället och vad det betyder, se till att dessa samtal kommer till stånd. Genom att fler får upp ögonen, kan fler vara med och agera för att skapa förändring. Du behöver inte börja med de största eller de svåraste frågorna på din arbetsplats – att utöva civilkurage är något vi alla behöver öva på och det är helt OK att börja smått.

Lär dig om dina omedvetna fördomar

Vi har alla fördomar. Det är ett sätt för vår hjärna att kategorisera information och hitta genvägar för att förenkla världen vi möter. Och det sker automatiskt. Det är när vi inte sätter upp system för att hindra hjärnan som vi bidrar till att skapa mönster som blir exkluderande. Så bidrar våra omedvetna fördomar till att diskriminering får fortsätta finnas i samhället. Därför är det viktigt att lära dig om fördomar, hur de fungerar och i vilka situationer som du behöver hjälp för att upptäcka dem. Fundera på i vilka sammanhang dina omedvetna fördomar riskerar att exkludera människor, det kan exempelvis handla om att du deltar i rekryteringsprocesser eller möter nya kollegor. Se till att i dessa sammanhang tänka över varför du får en känsla av en person eller varför du fattar beslut på ett visst sätt och om det kan handla om att du låtit en fördom spela in.

Synliggör de som sällan får ta plats

Lyft upp röster som utsätts för sexism, rasism, funkofobi, åldersdiskriminering och andra former av diskriminering och trakasserier. Se till att de får plats och hörs i möten så att de blir tilltänkta i teamtillsättningar, att de inkluderas i rekryteringsprocesserna. Använd din makt för att lyfta andra på middagar, på mingel, och andra sociala sammanhang, så att de inkluderas och hörs av andra i omgivningen.

Säg ifrån

Att säga ifrån när någon annan utsätts för diskriminerande och marginaliserande behandling är grunden i att visa civilkurage. Det är också det svåraste. Särskilt svårt kan det vara i situationer där ni är många som ser det som händer eftersom att vi tenderar att inte ingripa om det finns andra i rummet som vi tänker också kan agera. Ta tag i det svåra genom att öva på enklare situationer och jobba dig därefter upp till det som känns riktigt svårt. Kort sagt: öva på din förmåga att utöva civilkurage! Du kommer att känna dig stolt när du gått emot din rädsla. 

Se över ditt språk

Hur vi pratar och vilka ord vi använder är en viktig del av att skapa inkluderande arbetsplatser/sammanhang. Uppdatera din vokabulär, fråga personen du pratar med vilket pronomen den har, undvik att använda könade generaliseringar eller diagnoser som en beskrivning av hur du beter dig. 

Läs artikel om hur språket påverkar oss här. 

Orka vara obekväm

Det finns inget ”perfekt” tillfälle för att lyfta frågor som rör rasism, sexism eller andra former av diskriminering. Många gånger innebär det att människor blir obekväma och tycker att du är jobbig. Tänk på att anledningen till att folk tycker att du är jobbig, kan vara att de vet att du har rätt.

Stötta andra som säger ifrån

Känslan av att inte bli uppbackad av andra när man säger ifrån kan göra att man hellre låter bli. Därför kan du vara den som alltid stöttar den som säger ifrån. På så sätt bidrar du till att skapa en kultur där ni är många som visar civilkurage.

Lär dig av andra

Hur vi beter oss påverkas i stor utsträckning av våra observationer av hur andra agerar. Lär dig därför av andra som du beundrar eller ser upp till. Läs om personer som stått upp för andra, lyssna på deras historier och leta efter exempel som du kan lära dig av. Se professor Brian Palmers TED-talk om Civilkurage. Palmers kurs vid Harvard University är en av de mest populära och prisade.

 

Källa: Saco, Modern Psykologi, Raul Wallenberg-institutet