Grundskoleelever spenderar idag omkring 800 timmar i skolan varje år. I skolan där de få kunskap, leka, hitta sig själva och börja förstå vilken värld de är en del av. Varje vecka möter vi på Lika Olika hundratals barn över hela Sverige, just där i skolan. Och varje vecka får vi ny bekräftelse över det hårda klimat som råder bland barnen, oavsett grund-eller gymnasieskola. 

Vi ser hur kränkande ord, förnedring, aggressivitet och hot om våld skapar oro och rädsla i korridorerna, tystnad i klassrummen och magont på skolgården. Vi möter frustrerad skolpersonal som gör sitt yttersta för att skapa lugn och ro, så att läroplanen ska hållas. Och vi frågar oss: hur kan det ha blivit så här? Hur kan barnens värld ha blivit så hård och kall?

Jo, för att barn gör som vi vuxna gör. För att barns beteenden är spegelbilder av hur vi vuxna beter oss. Särskilt hemma vid köksbordet där vi lär varandra om vad som är okej eller inte. Hur beter vi oss då? Sätt på tv:n under en valdebatt så får du se. Landets mäktigaste beslutsfattare skriker på varandra. Avbryter varandra. Hånar varandra. Misstror varandra. Anklagar varandra. Inte ens det fruktansvärda mordet i Almedalen i somras har fått politikerna att lugna ner stämningen och göra den hetsiga tonen respektfull och värdig. Om inte de folkvalda politikerna i Sveriges Riksdag, representanter för vad som är och ska vara Sverige kan bete sig, varför ska barnen då göra det?  Jag anar att valrörelsens hätska tongångar inte kommer att mildras bara för att valet är över. Snarare fasar jag över eventuellt missnöje, kris och kaos. Just sådana känslor som göder aggressivitet, ord som träffar där de ska och ännu mer framflyttade gränser vad gäller våld och aggressivitet.

Som vuxna har vi som största uppdrag att visa medmänsklighet, inte bara mot våra närmaste, utan mot alla. Inte bara bry oss om våra egna barn, utan om alla barn. I skolan, på gatan, i parken, och hemma vid köksbordet. Vi är de viktigaste förebilderna som ger vidare det vi fångar upp. I studien Stulen identitet, som jag lade fram 2015, efter att ha spenderat tio år och flera dygn vardera med 700 familjer över hela landet, för att undersöka bland annat hur barns beteenden påverkas av hemmiljön, kom jag fram till att köksbordet är en avgörande plats för hur vi beter oss. Det som sägs där vid samlingspunkten, stämningen som råder där medan vi äter, fikar eller gör läxor, tar både barn och vuxna med sig i livet både i och utanför hemmet. Är stämningen snäll och inkluderande runt bordet, blir personerna med största sannolikhet det även när de går ut genom ytterdörren. Är tonen aggressiv och exkluderande, tas den känslan med till jobb, skola och fritidsaktiviteter. Hur är stämningen runt ditt köksbord? Ser vi resultatet av den stämningen i skolkorridorerna idag?

Vi i Sverige har alla förutsättningar att göra 800 timmar i skolan till 800 bra, värdefulla och lärorika timmar. Det är inte skolans ansvar, det är allas ansvar – och möjlighet. Vi kan bättre än så här. Partiledare, ni kan bättre än så här. Ni måste bli bättre än så här. Sänk tonläget och höj nivån på den politiska debatten NU. Annars finns risk att stämningen i skolan blir ännu värre via föräldrarnas bristande självledarskap, och den psykiska ohälsan bland våra 2 miljoner barn fortsätter att försämras. Låt oss ge barnen utrymme för utveckling. Kreativitet. Kunskap. Trygghet. Ge plats för samtal utan skrik och bråk. Maka plats på höjden för att barnen ska kunna växa, inombords och kroppsligt. Ge tid att lyssna, utan att avbryta. Försöka förstå olika perspektiv utan att döma och förkasta, utan istället argumentera på ett sansat sätt. Vi är alla olika. Och vi är alla här. I samhället.  Låt oss ta vårt vuxenansvar och bemöta varandra med respekt. Du, jag och alla andra vuxna – inte minst ni politiker!

Mary Juusela, grundare och VD Lika Olika